Som empatiska varelser har vi gåvan att känna med varandra och därför tar vi också hand om varandra. Det är en väldigt fin och kärleksfull egenskap. Men ibland när vår trygghet skakas kan rädslan och oron bli övermäktig.

Jag har funderat på varför vi alltid svarar att vi mår bra oavsett hur vi mår, och om vi egentligen tillåter oss själva att känna efter hur vi faktiskt mår.

Det är lätt att tro att glädjen och lyckan behöver vara någonting storslaget alla gånger och att den ska komma längre fram när allt är under kontroll.

Det bästa vi kan göra för att öka vår självmedkänsla är att se på sig själv med kärlek och respekt och vara vår egna bästa vän, i alla lägen. Genom att vara snällare mot oss själva så visar vi även andra hur de kan bemöta sig själva med mer kärlek och respekt.

För att kunna vara närvarande i nuet, behöver vi stilla våra tankar och flytta fokus från dåtid och framtid till här och nu. Att kunna vara i det som händer just nu, vad det än är.

Tänk om vi skulle kunna se dessa tomrum, som utrymmen, som vill fyllas med de bitar som verkligen är jag, i min renaste form. Med det som jag längtar och drömmer om att göra och vara.

Nytt år, nya tag, nya löften och vägar. Vi kan uppleva det som en stress, att nu ska vi tänka nytt i allt. Nu ska vi…

I denna mörka tid behövs det kärlek och ljus. Du kan vara ljuset för dig själv men också tillåta ditt ljus lysa mot andra som du…

När vi har sökt med ljus och lykta efter lyckan och meningen med livet kan vi känna oss vilsna. Vi får känslan av att allt är…